Blandade känslor
Är egentligen på rätt gott humör idag men det blev lite nersolkat för en liten stund sedan.
Var inne i Helsingborg och stack inom jobbet eftersom jag glömt en sak där. Vi hade fest igår och jag hade fixat rätt mycket inför den. När jag kom idag var allting kvar, ni vet flaskor, halvdruckna glas. Tallrikar med matrester så himla trist. Visst, jag gick tidigare men jag var helt färdig då och hade jobbat med två fester på samma dag. Trodde kanske att någon skulle fixa undan lite men icke. Jag blev rätt besviken faktiskt. Är det för att man inte pallar städa undan eller för att man tar för givet att jag gör det på måndag morgon vilket jag såklart gör eller för att man tycker att jag gick hem tidigit och inte gjort tillräckligt och gott kan fixa det? Är det något av de sistnämna alternativen blir jag riktigt ledsen.
Sin tallrik kan man väl ställa undan, det är ju för fan vuxna människor. Grrrr.....
Dessutom pratade jag precis med mamma som bara blir allt virrigare. Jag sa givetvis vem jag var när jag ringde. Efter en stund sa hon att jag inte var jag och att jag försökte lura henne. Jobbigt, stor suck.
Tror att jag ska gå och prata lite med mina barn, det brukar pigga upp.
Kram
/M
Var inne i Helsingborg och stack inom jobbet eftersom jag glömt en sak där. Vi hade fest igår och jag hade fixat rätt mycket inför den. När jag kom idag var allting kvar, ni vet flaskor, halvdruckna glas. Tallrikar med matrester så himla trist. Visst, jag gick tidigare men jag var helt färdig då och hade jobbat med två fester på samma dag. Trodde kanske att någon skulle fixa undan lite men icke. Jag blev rätt besviken faktiskt. Är det för att man inte pallar städa undan eller för att man tar för givet att jag gör det på måndag morgon vilket jag såklart gör eller för att man tycker att jag gick hem tidigit och inte gjort tillräckligt och gott kan fixa det? Är det något av de sistnämna alternativen blir jag riktigt ledsen.
Sin tallrik kan man väl ställa undan, det är ju för fan vuxna människor. Grrrr.....
Dessutom pratade jag precis med mamma som bara blir allt virrigare. Jag sa givetvis vem jag var när jag ringde. Efter en stund sa hon att jag inte var jag och att jag försökte lura henne. Jobbigt, stor suck.
Tror att jag ska gå och prata lite med mina barn, det brukar pigga upp.
Kram
/M
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
